Har ni nångång känt den där känslan av total besvikelse? Att ni blivit sårade så hårt att ni inte ens kan le? Att någon har sänkt erat självförtroende till botten så att ni tror att ni inte duger till någonting alls? Att ingen vill ha dig? Att personen inte vet om att du är sårad? Och du står där helt tom och kan inte tänka klart? Att dom här känslorna kommer ofta? Oftare än lyckan?

Har ni också känt den där känslan när allting löser sig? När man tillslut har kommit på hur man ska göra för att lösa allt? Har ni nångång känt känslan av total överbubblande lycka? Att ni är så glada att ni inte vet vart ni ska ta vägen? Att ni är kära och personen är kär tillbaka? Att du har en vän som älskar dig lika mycket som du älskar den?

Lyckokänslorna är så få men så värdefulla.